akabob

Vi gjorde en klassrumsscen där min låtsas-klass skulle ha spanska, jag skulle vara jätteledsen och min slutreplik var "du har målarfärg i näsan" Hahaaha! Nu låter det som värsta flumgrejen men jag ger inte ut så mycket info direkt.. Vet inte om man får skriva om serien än? Hm. Men det stod pyttelite om den i tidningen faktiskt, om att Magnus Härenstam ska vara med i den. Fast han har ganska liten roll. :I Ah serien handlar iaf om en liten pojke som heter Sam, och jag spelar hans storasyrra. Sen är det massa ruliga saker som händer; Mammor som flörtar med gympalärare, taskig tjej vill vara DJ på en fest, en spättekaka går i bitar, smöriga kärlekslåtar som spelas, skolrock i aula med robotdans m.m.  12 avsnitt tror jag att det kommer att vara!

Förövrigt fick jag jobbig realitycheck när jag såg mig själv på film. Är verkligen inte van vid att se hur jag ser ut på riktigt, när jag inte gör schnygga poser i spegeln. Klart så började jag deppa över hur jag ser ut, jag tycker att jag är ful. JAG ORKAR INTE! Jag vill verkligen inte vara osäker, jag VILL INTE att jag ska fokusera så mycket på mitt utseénde. Väldigt ofta så tänker jag "undrar om jag ser ful ut nu" Och såfort man "umgås" med en kille så börjar jakten på bekräftelse. URJOBBIGT. Jag kommer inte ifrån det! Så blir jag också arg på mig själv, eftersom att jag predikar 24/7 om attt folk bör bry sig mindre om sitt yttre. Men jag är en produkt av samhället, jag lever i ett samhälle som i media hela tiden manar på tjejer att "bli smalare" "bli snyggare" "var sexig" "hur du ska göra för att han ska gilla dig" Det är klart att om tidningarna (de såkallade tjejtidningarna) alltid skriver om typ sex och utseénde så börjar man fatta vad som är "viktigt". Man börjar fokusera på hur man ska kunna bli så snygg/sexig som möjligt. Och om tidningar/TV/what so ever BARA visar upp ett slags ideal som vackert så är det klart att man kanske börjar se just det idealet som vackert! Det ÄR inte en slump att de flesta tycker att en platt mage är snygg, att stora bröst är sexigt, att smalhet är något att sträva efter, att stora ögon och en liten näsa är det som är fint, (till exempel).

Och jag påverkas ju också av det här även fast jag inte vill! Hela tiden, även om jag tjatar om mina feministiska åsikter och hur mycket jag inte bryr mig. Och det som stör mig nästan ännu mer att de här idealen och tjat om utseénde INTE läggs på män/killar/pojkar. Jo jag vet, killar får också massa ideal upptryckta i ansiktet, de "ska vara" muskulösa, starka vara snygga dom också, MEN dom har inte alls lika mycket krav ändå. Jag ser alldrig killtidningar där tidningen tipsar om bantningsmetoder, sexiga badbyxor (?), platta magar o.s.v. Tjejerna har fått så mycket krav på sig att många lägger färg i ansiktet (smink), för att bli snyggare, pumpar in silikon i kroppen och har ångest, kollar sig i spegeln hela tiden. Jag vet att killar också kan göra det, och att inte alla tejer  påverkas av allt det här. MEN det är väldigt många som gör det. Och alla gillar inte platta magar och stora bröst, men VÄLDIGT många gör det, och det är inte en slump.